1598-1664 Spanish Francisco de Zurbaran Galleries Spanish baroque painter, active mainly at Llerena, Madrid, and Seville. He worked mostly for ecclesiastical patrons. His early paintings, including Crucifixion (1627; Art Inst., Chicago), St. Michael (Metropolitan Mus.), and St. Francis (City Art Museum, St. Louis), often suggest the austere simplicity of wooden sculpture. The figures, placed close to the picture surface, are strongly modeled in dramatic light against dark backgrounds, indicating the influence of Caravaggio. They were clearly painted as altarpieces or devotional objects. In the 1630s the realistic style seen in his famous Apotheosis of St. Thomas Aquinas (1631; Seville) yields to a more mystical expression in works such as the Adoration of the Shepherds (1638; Grenoble); in this decade he was influenced by Ribera figural types and rapid brushwork. While in Seville, Zurbur??n was clearly influenced by Velazquez. After c.1640 the simple power of Zurbaran work lessened as Murillo influence on his painting increased (e.g., Virgin and Child with St. John, Fine Arts Gall., San Diego, Calif.). There are works by Zurbar??n in the Hispanic Society of America, New York City; the National Gallery, Washington, D.C.; and the Philadelphia Museum of Art..  Related Paintings of Francisco de Zurbaran :. | Saint Apollonia | Portrat des Fra Pedro Machado | Knieender Hl. Franziskus | the virgin of mercy with two mercedarians | Vision des Alonso Rodriguez |
Related Artists:
Pieter de Grebber
(c. 1600, Haarlem - 1652/3, Haarlem) was a Dutch Golden Age painter. De Grebber was the oldest son of Frans Pietersz de Grebber (1573 - 1643), a painter and embroiderer in Haarlem, and the brother of the painters Maria and Albert. He learned to paint from his father and from Hendrick Goltzius. He was descended from a Catholic and artistic family and his sister Maria later became the mother-in-law of Gabriel Metsu. He was a friend of the priest and musicologist Jan Albertszoon Ban, and had a poem set to music by the Haarlem composer Cornelis Padbrue. In 1632 he became a member of the Haarlem Guild of St. Luke, but he had already been active as a painter for 10 years. His pupils were Gerbrand Ban, Nicolaes Pietersz Berchem, Egbert van Heemskerck, and Dirck Helmbreeker. In 1618, father and son went to Antwerp and negotiated with Peter Paul Rubens over the sale of his painting "Daniel in the lions pit". It was then handed - via the English ambassador in the Republic, Sir Dudley Carleton - to king Charles I. Pieter got important commissions not only in Haarlem, but also from the stadholder Frederik Hendrik. As such, he worked on the decoration of the Huis Honselaarsdijk in Naaldwijk and at the Paleis Noordeinde in Huis ten Bosch in the Hague. He painted altar pieces for churches in Flanders and hidden Catholic churches in the Republic. He may also have worked for Danish clients. Pieter remained single and lived from 1634 until his death at the Haarlem Beguinage.
Francois Lemoine
1688-1737
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.